To infinity and beyond
Jag gav
det många timmar för att försöka få
det att kännas som rätt sak att säga,
rätt sak att göra. Jag var övertygad
om att det var RÄTT.
Verkligen.
Hela jag.
Jag undrar om jag någonsin kommer
få rätsida på vad jag själv tycker. Eller jag undrar iaf om hjärnan och hjärtat någon gång skulle kunna tänka sig och samarbeta? Lite menar jag...
Jag tror inte det lär hända närmaste tiden dock. Kan ingen annan bara tycka åt mig?.. Så jag kan slippa känna mig så ensam om mina dumma och o-genomtänkta handlingar...
Kan inte annat än sucka... Så nu gör jag det; suck.
Tar och lyssnar på lite Adams-Ray så länge... Tra la la la laaaaaaaaaaaa
Märkte ganska snabbt att även han verkar lite ledsen på läget? Vad har han att vara ledsen över? Hmm... Antar att en sargad konstnärs-själ som skapar sån musik måste få sina idéer någonstans ifrån... Kanske ska bli ihop med honom? Känns som en bra idé... Han är ju söt.
Godnatt.
Fått en flaska I huvet, legat sövd på akuten.
Varit död I minuter, hela själen var bruten.Blivit jagad av snuten, varit vilsen på djupet.
Jag har famlat I'mörker, men I dig såg jag ljuset.
Och för dig har jag låtsas, och dolt mina tårar.
Med dig blir jag mindre, som gubben I lådan.
Jag vägrar att inse, du sviker mig alltid.
Jag gräver min grav för dig, jag är en soldat för dig.
Kommentarer
Trackback
