- Storstadsspring & småstadstänk
Nu sitter jag här igen...
SÅ himmelskt skönt att gå ut ifrån huset(för där vill jag faktiskt inte vara hela dagen), känna kylan på nosen och bara traska iväg till Starbucks och slå mig ner och äta en varm mysig mumsig frukost.
Gör inte så mycket att jag sitter här vid mitt lilla bord själv, gör ingenting alls. Ibland trivs man ju ändå bäst av sig eget sällskap, eller? Det är jag ganska övertygad om iaf.
Saken är den att alla har så bråttom... Folk springer hit & dit, skyndar till tåget, viftar efter bussen, vinkar efter taxin... Och jag förstår inte hur folk kan leva i sån stress. Visst, jag har också bråttom, ibland(inte speciellt ofta), men jag blir på något sätt aldrig så pass stressad att jag känner att jag MÅSTE springa efter bussen. Jag menar det går ju en precis likadan buss om 5 minuter? Where's the fire?
Jag undrar om folk i storstan helt enkelt glömmer av att andas ibland? Glömmer ta det där djupa andetaget som man behöver ta iaf några gånger om dagen för att ens klara sig igenom allt kaos... Man kan ju undra.
Det är ett himla spring.
Nu är det onsdag... Bara 2 dagar kvar till helg. För jag tror inte att jag tänker räkna den här dagen ens, känns som om den kommer ramla förbi ganska smärtfritt... Tror jag. Bara för att jag säger så så lär väl blixten slå ner i huset så att det brinner upp eller så kommer jag glömma gasspisen på när jag lagat käk eller något... Skulle det förvåna mig? Eh nej.
Aja iaf... Annars? Jomen jodå. Fungerar. Är ju snart december...
December.
Så fort gick det här året... Ut med ett och in med ett nytt. Jag undrar om nästa år blir bättre? Det tvivlar jag på. Blir ju gammal! Om bara 5 månader så går man in i sitt 22;a levnadsår här på våran lilla arma jord. Herregud.... 22. ÅLDERSNOJA!!!!! Blir ju verkligen gammal. Vet inte om jag riktigt tycker att det är okej.
Jag blir bara äldre och folk runt omkring mig blir bara yngre! Eller nej vänta nu... Jo faktiskt!
När jag och min generation gick på Gymnasiet så var vi big time. Vi var verkligen äldst och snyggast när vi gick 3;e året. Vi var lite bättre, lite coolare och MYCKET mognare än resten. Men jag vette fan.... Om vi betedde oss så som de som går i 3;an på gym. gör nu så lär vi inte varit allt för häftiga. Direkt.
Jag blir nästan mörkrädd när jag får syn på bilderna som flankeras runt på FB ifrån helgens bravader på Statt, stadens nu ÄNDA uteställe. Känner knappt igen en enda själ! Förutom de där människorna som man VET alltid kommer vara där, även när de når 40-gränsen... De räknas inte. Jag menar... Staden är liten? Borde man inte känna igen någon iaf? Eller....
Det här gör att jag starkt ifrågasätter min motivation till att gå ut den 25;e. Det är 18+. 18. Man kommer stöta på vänners småsyskon, som ALLTID skulle vara bara små småsyskon, men tji får man. Iofs så vet ju jag att även jag är någon "väns småsyskon". Stötte ju på den ack så vackra kommentaren första gången på Statt för 3 år sedan; "Men va fan! Du är ju för liten för o vara här!!" Men icke. Tror bestämt jag kommer vara den som fäller den i år.
Usch vad jag tänker nu!! Kära nån...
Men det är bara att face the fact;
De unga bara blir yngre...
Vi var kanske inte så coola? Eller? Jooo... Låt oss tro det.
Nu går jag och köper skinnhandskar. För det är KALLT!
Ciao bellas.
Kommentarer
Trackback
