cmimamaria

The other side of the world... Läs bara orden; På andra sidan jorden... Att människor kan vara så långt bort. Människor som man kanske aldrig mer kommer få se.

Jag känner att jag plågar mig själv ganska bra... Verkligen så mycket mer än vad jag borde. Så små saker... Små lätta saker, kan få det att kännas som att någon kramar åt hjärtat extra hårt i några sekunder för att sen släppa och dra åt igen... Ibland önskar jag att minnena inte bara var minnen, jag vill att minnena ska vara min nutida verklighet. Allting känns som en dröm. Som om det aldrig fanns.

Känns som en bok kan man nog säga... Det fanns intriger, det fanns romantik, tragedi och komedi. Allting. Och det sista kapitlet var det bästa i hela boken. Verkligen det bästa. Och det är även just det sista kapitlet jag saknar...

---

Imorn så ska jag ner och dricka kaffe med tjejerna... Att se dem gör mig så sjukt glad. Det är underligt hur fort man hittar tillbaka till varandra efter så lång tid. Är så glad över det... De hjälper i hjärtat att ha dem här.

Som jag sa till Matt ; I wonder why people let them self think about things that they know hurt them?

Jo man kan ju undra. Det bästa han och jag kom fram till var att hjärnan works in mysterious ways. Jag tyckte även att man skulle ha funktionen att kunna slänga hjärnan åt helvete om den plågade en för mycket men det tyckte han var en ganska dum ide... Man kan ju inte alltid komma överens.

Antar jag.