Thoughts of a broken mind
Micka ligger och sover så sött här på madrassen bredvid...
Eller sover o sover, hon kan nog inte sova eftersom jag
sitter här och knappar som jag gör...
Dumma jag, hon ska ju upp halv 6. Kära nån.
Annars då... Hela dagen har jag gått i något som varit som ett moln...
Har inte vetat varken ut eller in, hit eller dit, upp eller ner.
Men... Det har känts bra ändå kan jag nog säga.
Jag blir så förvånad ibland, så himla förvånad... Positivt förvånad
menar jag då, för en gång skull. Känns ganska bra, faktiskt...
Vad ger jag mig in på nu... Stilla mig.
Vad ger jag mig in på nu... Stilla mig.
Oj oj oj
Kommentarer
Trackback
