Hey soulsisters ♥
Nu har det lyckats bli sådär sent igen... Men jag har tänkt... Och vad har jag tänkt på då? Jo... Jag tänkte på mitt förra liv. För i ärlighetens namn så är inte det här samma liv som jag hade för några månader sedan, tvärtom. Det är så olikt så det går inte att beskriva. Jag är så olik så det inte går att beskriva.
Ibland kan man ju undra om man kan leva på minnen? Leva på allt bra som finns i det förflutna? Och ska jag vara helt ärlig, nu igen, så innehöll den sista tiden i USA så många underbara människor, minnen och händelser så jag tror nog att om jag bara bestämde mig för det, så skulle jag kunna överleva på det i 100 år.
Aldrig har så mycket kärlek till så många uppstått under så kort tid. Man upphör aldrig att förvånas antar jag. Aldrig.
Jag förundras fortfarande över bandet jag skapat med de jag träffat på andra sidan jorden. Jag trodde i min trångsynthet att jag skulle gå runt 1 år utan vänner. Istället fick jag 13 månader av kärlek från de jag träffade. Och jag är så glad för det. Så obeskrivligt glad. De kommer för alltid ha en speciell plats i mitt hjärta.
I mångt och mycket så räddade de mig många gånger, vi räddade varandra. Vi var med i varandras problem, lyssnade, bråkade, blev sams, var arga och tröstade varandra. Vi blev en familj.
Jag trodde att de jag jobbade för skulle bli min andra familj(det stod ju trots allt så på internet), axeln jag kunde luta mig emot när jag var så långt ifrån min egen familj och trygghet. Men det blev aldrig så. Istället fann jag något så mycket bättre. Som jag aldrig kommer glömma, Vi kommer aldrig glömma varandra(och efter våra Miami tripper tillsammans så KAN vi ju inte glömma varandra vare sig vi vill eller inte).
Det är lätt att backa bakåt när man kan, när man inte tycker om dagsläget. Men det är inte rätt att göra så. Från och med nu så ska jag sluta älta det som varit och börja titta framåt. Mot allting härligt som kommer komma! Men trots att jag ska börja blicka framåt, och inte bakåt, så tänker jag alltid slänga ett öga på korten från den tiden då vi bara hade varandra.
Ingenting kan ta ifrån oss VÅRAT USA. VÅRA minnen.
Tack för att jag har er i mitt liv.
Nu är det dags att komma hem så vi kan skapa nya skandaler och ny historia tillsammans på hemmaplan.
För visst behöver även lilla landet lagom en dos av oss? Om de klarar av det.
♥
Kommentarer
Postat av: Ellinor
Älskling, så fint skrivet! Längtar tills vi ska göra världen osäker tillsammans igen. Det kommer bli bra bättre bäst! Kan inte bli annat med oss. Du är världens bästa Carro, glöm inte det! Saknar dig så himla mkt! KÄRLEK <3
Postat av: Amanda
awww, så fiint caroline!!! Trodde aldrig man skulle vara rädd för att komma hem..och om du inte redan viste ser det ut som om jag förlänger tills nästa sommar! ett år från nu!! GAAAALENT!! men du...jag kommer hem i okt...då kommer lilla borås gunga som aldrig förr, VI SES!!! KYSSS SAKNADE DU!!!!!!
Postat av: Tobbe -> Tomelillas största blogg..
Hejsan Hejsan!
Allt bra? :)
Ha en toppen dag!. :)
Trackback
