Ghost of a hidden past

Slutet på filmen Ghost med Patrick Swayze är helt sjukt fint... Jag kunde inte låta bli att gråta, som vanligt då med andra ord...



Förövrigt... När det åskade och regnade som värst förut idag så gjorde jag i vanlig ordning som jag alltid gör när man drar ur allt elektroniskt av värde i huset; Jag tittade på gamla kort. Märkte hur mycket av de goda tiderna man glömmer... Man glömmer fort, för fort... Jag har så många kort som väcker så mycket fint, från både barndom och nutid. Hittade foton från 2005... Foton som jag inte ens visste att jag hade kvar. När jag först tittade på dem så var min första tanke; Neee fy fan hur ser vi ut?!. Men vid en närmare eftertanke så kände jag, och kom jag ihåg hur mycket kärlek, glädje och bekymmers-frihet som korten faktiskt innehöll.
Bara för att jag känner som jag gör just nu så tänker jag fara ut till stugan imorn, come rain come shine, jag bryr mig faktiskt inte vad det är för väder...
Jag behöver koppla bort och koppla av, och det tänker jag göra med.

Sommaren 2008... Finns ingen bättre plats för avkoppling...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0