Isn't it ironic, don't u think?
Jag har rest... Och jag har rest mycket i mina dar, ska inte säga någonting annat. Alltid har det funkat, kanske ngn försening här och där... Men aldrig något direkt markant.
Det "värsta" som hänt var att jag fastnade i Jax hos Elli en natt efter Miami förra året, det är det värsta, och det är inte ens lite illa.
Idag studsade jag upp och började packa, varenda liten pinal blev packad, och visst ser det ganska fint och prydligt ut för en gång skull i resväskan. Julklapparna ligger där så fint, vissa inte ens inslagna, mina nya skor ligger även de fint i locket väl synliga så fort man öppnar väskan(skor ska ha en speciell plats) och alla kläder är nytvättade och nästan strykna.
Nu. Såhär några timmar efter allt kaos. Sitter jag här i min säng. Börjar sakta men säkert inse att this is where I'm gonna be, och inte på vilken dag som helst, utan på Julafton.
Ska inte ljuga, tårarna rullar ostopbart ner för kindera, de går inte att hejda... Det är den värsta sortens tårar, den tysta sorten. Ibland snyftar jag till lite med, mest för att min näsa blivit igen-täppt men snyftas gör det...
Det gör faktiskt ont i mig. Ont, att jag missar ännu en jul. Man ska inte behöva missa julen, än midre behöva spendera den ensam. Förra året visste jag att jag skulle gå misste om årets mysigaste dag, men i år, i år är det annorlunda.
Jag har varit förväntasfull, glad, uppspelt, lycklig... Ja allting positivt som går att vara över att få ta den korta resan hem över havet. Men uppenbarligen så var jag det för gäves. Ju högre man klättrar desta hårdare faller man... Eller hur? Är väl därför jag sitter här och är så ledsen nu...
Står helt still i hela mig.
Jag kan inte fatta det...
Jag kommer faktiskt missa årets bästa viktigaste dag, pga slask.
Kommentarer
Postat av: Ellinor
Men gumman, fy fan vad orättvist! :( Jag håller tummarna för att du får dig hem på nåt vänster iaf. Skickar massa kärlek till dig. Önskar jag åtminstone kunde hålla dig sällskap. MASSA KRAMAR! <3
Trackback
